måndag, november 07, 2005

Upploppen i Frankrike kan komma till Sverige

De fruktansvärda dåden i Frakriker väcker intresse, frustrerar, chockar ochberör. De ekonomiska skadorna och det mänskliga lidandet är svåra att mäta. I de områden där upploppen härjar som mest är där arbetslösheten är skyhög, integrationen obefintlig och människors livssituation ej värdig ett välmående land.

Utanförskapet växer och de första som får ta smällen är invandrarna och de unga. Vänsterkartellens politik riskerar att sätta Sverige i samma situation. Den stela svenska arbetsmarknanden för både invandrare och unga håller oss stadigt utanför. I skickliga grepp har fackförbunden klarat av att cementera svensk arbetsmarknad så hårt att det är oerhört svårt att komma in för den som inte redan är skyddad av en anställning.När möjligheten till arbete minskar växer desperationen.

Segregation och Utanförskap leder till desperation. Vi behöver få folk i arbete, förtagsamheten är nyckeln till att dörren till integration och arbete öppnas. Varför kan inte vänsterkartellen förstå detta? Istället vill de motverka låglönejobb men har precis skapat en marknad där de många arbetslösa kan komma att slåss om jobben genom att acceptera lägre löner. Det är inget fel i det, ett lågavlönat jobb är bättre än inget jobb. Återigen har arbetarrörelsen dubbelmoraliserande och svår att förstå.

För den utan egen inkomst kan ett lågavlönat jobb vara det som ger inträdesbiljetten till arbetsmarknaden. Den möjligheten förnekas fler än 140 000 unga och enormt många invandrare. Den inträdesbiljetten kan minska vreden hos unga och utanförskapet hos invandrare. De franska upploppen är fruktansvärda men i stundens eftertanke ser man de motiv som ligger bakom. Frustration, vrede och utanförskap. Ett samhälle där inte alla får vara med.

7 Comments:

Blogger Mr Brown said...

OK...denna frekventa låglöneretorik börjar kräva en förklaring. Hur mycket behöver skall lönerna behöva sänkas för att 140 000 personer skall få jobb? Hur påverkar det köpkraft och skatter? Skall sänkningen ske för vissa grupper och vem skall stå för den differentieringen?

8:03 em  
Blogger Federley said...

Det är ju knappast vår uppgift att sätta lönenivåer. Det är ju det som är hela poängen, att vi inte ska hindra lönenivåer eller sätta dem.

Skatter kan det ju bara påverka positivt. Folk går från arbetslöshet och leva på staten till att betala skatt. Det är en ordentlig vinst för varje person som gör den resan.

Sänkning av vad?

9:15 em  
Blogger Mr Brown said...

Jag antar att du med vår, menar politiker? Nåväl, det med skatter kontra köpkraft kan verka rimligt, men jag undrar likväl vilka lönenivåer man med mer eller mindre fri lönesättning kan föreställa sig för att skapa 140 000 jobb i Sverige i dag. Finns det några studier på det?

10:06 em  
Blogger Annie said...

För det första så finns det ju inte en klump med lön som ska fördelas på x antal arbetstagare. Och nu ska den klumpen fördelas till ytterligare 140 000 arbetstagare.

Problemet löses genom att man skapar arbeten. Inte genom att man tar Olles heltidstjänst och gör tre heltidare av den till samma pris som Olles lön. Det handlar om att förbättra villkoren för företagare så att de våga anställa, det handlar om att man gör svarta jobb vita inom tjänstesektorn och där också öppnar upp en helt ny marknad.

Diskussonen om låglönedilemmat är kraftigt överdrivet. Ingen människa är väl gladare om den kan dra in lite kosing till sig själv än att leva på bidrag?

7:12 em  
Blogger Mr Brown said...

Jag tror inte man skall underskatta dynamiken mellan arbetsgivare och arbetstagare och inte heller arbetstagarnas förhandlingsposition. Resultatet av deras förhandlingar är en del av marknaden som bestäms av parternas styrkeförhållanden. På så sätt har också arbetsgivarna ansvar för den "oflexibla" marknaden som man ju bidragit till i utbyte mot frid på arbetsmarknaden (Saltsjöbadsandan). Just nu kan man tycka att arbetsgivarna är i en position att förhandla till sig förmåner, men det är inte alls säkert att det är en ekonomiskt försvarbar politik i längden, det kan tvärtom bli så att en fri lönesättning leder till social oro i form av strejker eller upplopp som i Frankrike och därmed minskade vinster för företagen. Därför menar jag att det är viktigt att man faktiskt försöker analysera vilka ekonomiska konsekvenser som en eventuell fri lönesättning skulle få inte bara för löntagarna utan också för företagen. Vart går brytpunkten där en fri lönesättning övergår i att bli en förlustaffär för alla?

9:29 em  
Blogger Annie said...

Självklart ska man alltid vara eftertänksam och utreda konsekvenerna när man går från en modell till en annan. Den svenska modellen, som grundlades genom Saltsjöbadsavtalet, är en unik företeelse och Sverige är det land i världen som har i särklass högst andel arbetstagare i fackförbund och där AT och AG förhandlar fram löner. Och det tycker jag är bra.

Problemet med facken är ju att de har blivit way too big, totalt centralistiska och glömt bort den enskilde medlemmen, den enskilde arbetaren.

Jag må vara naiv, enligt ditt resonemang, men jag tror att mer frihet och mindre regleringar kommer att gynna arbetsmarknaden, såväl arbetstagaren och staten. Mycket på grund av fler arbetstillfällen.

1:24 em  
Blogger Mr Brown said...

Det är möjligt som du säger att frihet och avregleringar gynnar arbetsmarknaden, men min poäng är att det lika gärna kan vara tvärtom. Jag vet inte heller om man kan säga att facken verkligen blivit mer centralistiska, facken bygger ju på centrala förhandlingar, det är den makt att påverka som dom har. Att de har en tydlig förhandlingsposition är kanske också bra för marknaden.

Möjligtvis är det så att den situation som uppstått i Frankrike i dag, och som ligger latent i alla västeuropeiska länder, snarare skulle gynnas av att de som i dag står utanför organiseras. Immanuel Wallerstein hävdar till exempel att vi genom gettoiseringen riskerar att få delar av Europa som befinner sig i det läge som rådde 1848, vilket födde fram Marx och sedemera kommunismen. Man skulle kunna hävda att avregleringar just nu skulle kunna späda på den situationen och driva ut de grupper som nu gör revolt ut i marginalen. Om man skall spetsa till det något så kan man säga att företagen snarare borde uppmuntra facken att organisera de arbetslösa migrantgrupperna.

3:46 em  

Skicka en kommentar

<< Home