Jag är också arg!

"Jag är också arg". Det var det första jag tänkte när jag läste om Fi i Sydsvenska idag. Fi har skapat en styrelse som påminner om Spice Girls. 1 ledamot i styrlsen ska representera 1 potentiell väljargrupp. Men de har en sak gemensamt: De är arga, de är förbannade. Och de är socialister.

Det är ju patetiskt skrattretande att Sveriges "feministparti", Sveriges "jämställdhetsparti" består endast av kvinnor, endast av socialistiska, vänstervridna kvinnor. En liten svart bock hade de dock hittat. En folkpartist, en gång i tiden iaf. Men då hon under presskonferensen avslöjade att hon kryssat Gudrun i valet 2002 sprack det tvärpolitiska nätverket abrupt. Och kvar finns ett parti som är lika meningslöst som 1 maj. Allt går ut på att kritisera sin egna förda politik.

Jag tycker det är bra att en Feministisk förening (parti) har bildats. Jämställdhetsperspektivet ska synliggöras mer, jämställdhetsperspektivet måste upp på agendan. När det finns fler Göran som är VD:ar än vad det finns kvinnor på den posten, behövs något göras. Så länge jag som tjej inte har likvärdig chans att få ett arbete jag är meriterad för krävs en förbättring. En förbättring av dagens sittande riksdagspartier.

Det är inte bara Fi:s styrelse som är arga. Jag kokar av ilska över orättvisorna men jag har till skillnad från Gudrun och hennes kompanjoner en konkret sakpolitik som leder till ett mer jämställt samhälle. Jag vägrar att se alla kvinnor som ett svagt kollektiv, jag vägrar se lika lösningar för alla kvinnor. Jag vägrar se mer stopplagar, mer regleringar för att komma till bukt med problemet. Jag vill se en trovärdig politik som ger mer pengar i plånboken till lågavlönade kvinnor, slopat tak i föräldraförsäkringen och fler privata alternativ inom skola,vård och omsorg.